Hur många gånger har jag inte oroat mig i förväg? Och hur många gånger har jag inte funderat kring om jag kommer att klara av det jag själv eller någon annan förväntar sig av mig? Hur ofta har jag inte känt ett behov av att skapa kontroll för att slippa oron?
Känner du igen det?
Jag tror många av oss gör det mer eller mindre.
Jag är inne i MIMYs vecka 2 på 12 veckorsprogrammet med en av mina grupper och då är denna veckans reflektion just tillit. Det är lika intressant varje gång och varje reflektion att tänka lite extra kring den och lära känna sig själv lite till och upptäcka små egenheter eller återkommande tankar som finns i huvudet. Det är ju dessutom först när jag blir medveten om dem som jag kan ändra dem.
Den största utmaning för mig när det gäller tillit har hela tiden varit att ha tillit till mig själv. Jag har alltid haft mer tillit till andra och trott att det andra gör, säger, tänker och känner är det rätta och utifrån det kan jag ju idag se tydligt att det är ju inte konstigt alls att min kropp och knopp har protesterat högljutt. Det som är rätt för någon annan är ju inte alls säkert att det är rätt för mig och min kropp men varför har det varit så svårt att lita på mig, min magkänsla?
Jon Kabat-Zinn säger det så bra i sin bok ”Full Catastrophe Living”: Det är viktigt så väl i meditationen som i ditt liv att du är dig själv och förstår och känner vad det innebär att vara just du. Alla som försöker vara någon annan än den de är, är på väg åt fel håll”.
Det är så lätt att gå på vad huvudet säger men sedan jag provade på att börja lyssna till vad min kropp och min magkänsla säger så har jag blivit både lugnare, tryggare och gladare som människa.
Jag har varit fantastiskt duktig på att ha tillit till andra människor och det som de säger vilket gjorde att jag under perioder jagade fram i livet och efter mötet med MIMY och mina egna kroppsliga begränsningar som dök upp på vägen så hamnade jag i en annan tankevurpa….”Det är helt galet hur roliga saker bara ramlar över mig!”
….”ramlar över mig”???? Märker du något tokigt med det uttrycket?
Plötsligt hade jag lärt mig att uppskatta små saker, vara tacksamt, glädjas med mera men jag avsade mig själv ansvaret för allt bra och roligt som plötsligt började hända i mitt liv. Det var två kvinnor, i helt skilda världar, som på ganska kort tid sa ungefär samma sak till mig;”Men Sanna, det händer ju för att du är du, för den du är och de val du gör!” Den ena personen var Sara Emilionie min lärare och vän, den andra var min dåvarande chef. Efter att ha fått dessa ord till mig vid två tillfällen av dessa två helt oberoende människor, då fattade jag!
Skit i Jante! Jag är bra, jag kan en massa bra saker, jag gör en massa bra saker osv och jag har börjat tro på det själv, på mig själv. Jag har börjat känna en tillit till mig själv istället för att han den där längtan….”tänk om jag var mer som hon”. Är du med?
Ett jättetydligt exempel på detta från mig själv är när jag under min rehabtid började göra egna smycken. Armband, knyta malas m.m för att träna upp finmotoriken i min höger hand som krånglat mycket både före och efter operationen. Lite bilder på facebook och plötsligt hade jag en enskild firma med b.la försäljning personlig smycken. Vad tror ni jag säger då? Jo, jag hör mig själv säga vid något tillfälle att det var helt galet för det bara blev så? Vaddå bara blev så? Det hade faktiskt inte blivit så om jag inte gjorde något som var bra….Nä men inte kan väl jag? Jo, det kan jag! Idag kan jag stolt säga att jag är stolt över vartenda smycke jag gjort och skulle alltid vilja behålla dem själv när det är dags att skicka dem och det är väl ett bra betyg om något till mig själv. Jag har idag en tillit till att jag kan väldigt mycket bra saker och den tilliten jag jobbar mest med denna gång när jag gör 12 veckors programmet (för jag vet inte vilken gång i ordningen), är tillit till att min kropp kommer att klara av den senaste utmaningen den ställts för med diskbråck i ländryggen. Tillit till att den kommer att läka och det kommer att bli bättre. Det hjälper mig inte ett dugg om jag skulle gå och oroa mig för att det kanske blir en operation till…..jag skulle må jättedåligt under tiden och fokusera på helt fel saker. Skulle det bli så, ja då blir det så och då får jag ta det då. Oroa sig i onödan är verkligen slöseri med energi och tid för man missar ju massa bra saker som händer i livet under tiden bara för att man har fullt upp för att oroa sig för något som man inte ens vet om det kommer att hända?? Som min makes farmor sa; ”det är ingen idé att klia sig innan det kliar”…..kan det bli mycket tydligare än så? Så sant. Bättre att tänka som indiern Yogi i boken ”Dehlis vackraste händer”, när han vän undrar hur han kan vara så glad för något som inte har hänt än, ”Ja, det värsta som kan hända är ju att man varit glad i onödan och det är ju inte så tråkigt”.
Ja, är det något vi ska vara i onödan så är det nog glada, tänker jag när jag nu avslutar detta och inser att jag sitter med ett fånigt leende på läpparna…..
Har du någon gång reflekterat över hur du oroar dig i förväg?
Önskar dig en skön kväll!
(Blev du nyfiken på de smycken jag gör så är du välkommen att kika på bilder på instagram, facebook ”Kreativa Pirater” eller titta in i vår webshop www.kreativapirater.tictail.com)