Jag hade skrivit ett inlägg om hur allt förändras som jag tänkte publicerat idag men det får faktiskt vänta för just nu kände jag att jag ville dela med mig av detta direkt från min vardag och kanske kan det vara till hjälp för dig eller någon annan…….
Lite kort resumé om var jag befinner mig just nu….
Vi har fått röntgen svar på min ländrygg och det var väl en salig blandning av både diskbråck, diskbuktningar, förträngningar och lite spinalstenos utspritt i större delen av min ländrygg. Men!! Inget större så till min glädje är det ju inget som en operation troligen skulle göra någon skillnad på ändå(känner att det räcker att vara stelopererad i nacken). Så…min sjukgymnast tyckte vi kunde gå på lite tuffare med behandling i rehab men att då behövde jag nog vara helt sjukskriven från mitt jobb under tiden. Jag har i hela mitt liv haft en tendens att verkligen gå in för saker när jag bestämmer mig för något och då till 200% och kan nästan bli lite extrem och det är väl kanske i ärlighetens namn en av anledningarna till att jag har hamnat där jag har hamnat….Jag har blivit bättre på det men ibland smyger det sig på som vid detta tillfället när jag plötsligt började känna mig hoppfull och lite ”nu jäklar ska jag rehabilitera min kropp!”….Men det som är lätt att glömma är att kroppen inte fullt är med i samma planering i det schema jag har gjort upp….
Idag var en sådan dag då jag hade lagt upp en plan för rehabövningar, lite längre promenader, lite mer vardagssysslor o.s.v men….när jag vaknade i morse kände jag egentligen direkt hur kroppen värkte och var stel, spänningshuvudvärk smygande på gång. Jag låg kvar i sängen och tittade ut på den blå himlen, en perfekt dag för lite längre promenader! Om jag går upp, tar min medicin och går ut och går ganska direkt, då blir det nog bra sedan!
Vid frukosten kände jag hur ont jag idag även hade i nacke och axlarna ville nästan gå i kramp, det blir en sådan där krypande känsla i musklerna så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Tur man har en make då som även är utbildad massör och kan göra en liten punktinsats. Det värsta släppte, vilken tur!
Hur tänker jag sedan??? Jo, lika bra att passa på att gå direkt nu innan jag gör meditation eller yoga för sedan kanske jag inte orkar…sant men det signalerar också att jag egentligen redan där kände hur kroppen skulle reagera stannade inte upp helt för at
t lyssna utan i mitt huvud så behövde jag ut och gå den där promenaden i den härliga höstsolen. Och rörelse är absolut viktigt men det är kanske bra att känna in ordentligt först för att veta hur mycket kroppen orkar för att det ska vara bra.
Ut i solen gick jag, ljuvligt, så skönt. Skogen var ett självklart alternativ men….i skogen är det lite mindre backar, ja vägen är inte platt helt enkelt och för varenda liten kulle, upphöjning som jag fick lyfta mitt vänsterben lite högre så var det som om någon satte en kniv rakt in i vänster skinka på mig med en vass strålning ner i vänster benet….Jag kan säga att promenaden runt kvarteret på plan mark var lätt underskattad.
Väl hemma, lite ledsen på grund av smärtan, så la jag mig då äntligen på yogamattan och gjorde en kroppsscanning och kunde direkt konstatera att även i det avslappnade läget som en kroppscanning är så kände jag hur mycket smärta jag idag hade både i axlar, nacke, länd och ben så hela min kropp skriker idag att det är vila som gäller och att ta det lugnt. Vilket gör att hade jag gjort den innan jag gick ut så hade jag bara gått runt kvarteret på plan mark och sluppit den extra smärtan i kroppen.
I perioder har jag använt kroppsscanning som det första jag gör på morgonen för att känna av var min kropp befinner sig just idag…..det har varit till stor hjälp för att få mindre smärta eftersom jag anpassat dagen efter min kropp. Sedan i perioder har jag inte behövt det för då har jag kommit in i det mer och lyssnat på kroppen ändå….Idag föll jag dock tillbaka i att vara mer ”huvudfoting”, (som jag brukar kalla det på mina klasser) att gå efter huvudet före kroppen. Jag har varit så laddad för denna veckan trots att jag vetat att jag skulle få mer ont och varit förberedd på det så föll jag snabbt in i gamla mönster och då är jag så tacksam för att ha lärt mig så mycket om mig själv genom MIMY att jag snabbt kan upptäcka det och har verktyg att plocka fram för bromsa mig själv och lära mig hur jag ska ta hand om mig och min kropp på bästa sätt även i denna situationen.
Nu beskriver jag ju detta utifrån min smärtproblematik men faktum är ju att det är precis likadant med personer som är stressade, är utbrända eller deprimerade m.fl. Att börja dagen med en kroppsscanning är att börja lära sig att lyssna till och våga titta på hur vi verkligen mår och det blir lättare att acceptera det och göra förändringar på det som går att förändra.
Kroppsscanning är ett fantastiskt verktyg och sätt att använda för att lära oss ”huvudfotingar” att få kontakt med hur 
vår kropp verkligen mår.
Det kanske skulle kunna bli en bra reklam….”Kroppsscanning! Om kroppen själv får välja.”
Avslutar mitt inlägg här med ett litet leende och en ny plan för dagen…..(hunden har redan påbörjat nästa aktivitet som står på nya schemat…soffhäng)
Ta hand om dig, det finns bara en av dig <3